idakleinau

Han klippte precis av sina bruna långa lockar och pojken jag blev kär i försvann. Istället kom världens snyggaste man fram. Jag dog.

---------

jag vill ha en brunbränd kille med brunt hår och så jävla fina ögon som har på sig keps, baggyjeans och ett vitt linne och det är sommar och jag är brun och har shorts och vitt linne och solblekt hår och vi dricker öl i halmstad med våra polare och vi ler mot varandra och han tänder min cigg och vi skrattar och vi diskuterar hip hop och jag blir varm i hela jävla kroppen och som lägger armen om mig och kysser mig och jag bara vet

----------

Jag har det senaste halvåret träffat en kille som är så himla rätt och så himla fel. För en månad sen berättade vi för varandra att vi tycker om varandra så mycket mer än vad vi visat förut och han sa att han hade blivit kär för första gången. I mig. Det är så konstigt och jag är så velig. Jag borde egentligen bara köra på och inte överanalysera det. Men jag är så rädd för att vi kommer göra kaos med varandra och att vi bara kommer bli så himla ledsna.
Om han inte hade haft världens finaste ögon och perfekta längden på håret och om inte alla hans kläder satt så löjligt bra på just honom och om han inte hade fått mig att skratta som ingen annan alls kan få mig att skratta och hade han inte känt mig utan och innan (fast jag egentligen knappt berättat något för honom)och hade vi inte haft världens bästa sex hade det varit så himla lätt. jag BORDE inte vara kär i honom. Men fan Signe, jag är kär i honom.

-------------

Last New Years Eve, I met a guy. He was perfect. Musician, creative and kind. We spent the whole night dancing, talking about our plans about moving to Paris, but I was in a relationship, so we didn’t take it any further. He respected it and left the party a bit earlier than me. The next day (due to way too much alcohol) I couldn’t remember his name, I didn’t get his number and I didn’t know who his friends was. Oh well.

A whole year later, this New Years Eve, I went to another party. After a few hours, a guy walked up to me and asked me if I was ”the photographer”. I was surprised and asked ”How did you know?” – he replied: ”It was me from last year. The Paris-guy”.
We are now together.

----------

 

igår var jag i skolan. hade precis slutat lektionen. vi satt utanför klassrummet och väntade på ingenting. så många gånger jag tänkt att gud va skönt att bara gå härifrån och gå hem till mamma och gråta. och sen kan du tänka dig, jag gjorde just det. gick bara iväg, sa inte hej då till någon. bara gick, gick hem, öppnade dörren satte mig på golvet i hallen och började grina. mamma kom och kramade mig och jag fick gråta och berätta hur mkt jag ogillar mig själv och allting och hon är världens finaste mamma som alltid gör allting rätt.

-----